X > Y = Serieledning
Knäcker ni ekvationen i rubriken? Är det ens en ekvation? Ingen aning, men om man ersätter faktorn X med antalet gjorda nosabymål på Ädlavallen och faktorn Y med antalet VMA-mål (det vill säga noll) på samma arena, så innebär detta att Nosabajen seglar upp i tabelltopp i division 3 sydöstra Götaland. Detta sedan Lyckeby gnetat sig till ett välkommet kryss mot Älmhult i gårdagens enda drabbning i serien.
Lika lite som jag förväntar mig att arkelstorpare eller mjönäsbor vet vad ekvationer är, lika lite förväntar jag mig att VMA IK kommer sälja sig billigt i kommunderbyt på Ädlavallen. Nosaby gjorde säsongens hittills bästa insats i 2-1-segern över Lyckeby, men samma eftermiddag tog det grönvita jojogänget säsongens första trepoängare på Brunnsvallen i Ronneby. Förvisso med en man mer på banan i mer än halva matchen, men ändå.
Ett derby är som bekant alltid ett derby, där betydligt fler faktorer än den renodlade fotbollskompetensen ofta fäller avgörandet. Och även om det nu är många år sedan vi drabbade samman i en seriematch senast, så lär VMA känna ett visst revanschsug efter just DEN matchen. Då såg det nämligen ut så här:
Bild: Lasse Ottosson, Kristianstadsbladet
Patrik Persson jublar efter att ha dundrat in avgörande 3-2 i nättaket bakom en förbluffad Martin Lundborg. En sagolik vändning och en av de mest klassiska matcherna på Nya Wallbjörka i modern tid.
Glimåkraförvärvet Joel Wedenell, som Nosaby ratade förra vintern, kan vara en spelare att se upp med i VMA:s laguppställning. Den lille teknikern slog till med ett blixtsnabbt hattrick när laget vände 0-1 till 4-1 mot ett decimerat Ronneby i lördags.
I Nosaby återkommer glädjande nog trion Mattias Dawood, Björn Persson och Andreas Dahlbom. Björn hade kunnat spela med en gipsad fot, så sugen är han på att täppa till truten på sina forna lagkamrater. Detsamma gäller för David Winnberg, som med största sannolikhet finns med i startelvan på nytt efter en finfin prestation mot Lyckeby. Saknas gör avstängde Tim Hansson och långtidsskadade Claes Olofsson.
Ett kort men kärnfullt inlägg om läget inför det heta majderbyt. 15.00 på Ädlavallen blåses det igång för spel - be there or beware!
Lika lite som jag förväntar mig att arkelstorpare eller mjönäsbor vet vad ekvationer är, lika lite förväntar jag mig att VMA IK kommer sälja sig billigt i kommunderbyt på Ädlavallen. Nosaby gjorde säsongens hittills bästa insats i 2-1-segern över Lyckeby, men samma eftermiddag tog det grönvita jojogänget säsongens första trepoängare på Brunnsvallen i Ronneby. Förvisso med en man mer på banan i mer än halva matchen, men ändå.
Ett derby är som bekant alltid ett derby, där betydligt fler faktorer än den renodlade fotbollskompetensen ofta fäller avgörandet. Och även om det nu är många år sedan vi drabbade samman i en seriematch senast, så lär VMA känna ett visst revanschsug efter just DEN matchen. Då såg det nämligen ut så här:
Bild: Lasse Ottosson, Kristianstadsbladet
Patrik Persson jublar efter att ha dundrat in avgörande 3-2 i nättaket bakom en förbluffad Martin Lundborg. En sagolik vändning och en av de mest klassiska matcherna på Nya Wallbjörka i modern tid.
Glimåkraförvärvet Joel Wedenell, som Nosaby ratade förra vintern, kan vara en spelare att se upp med i VMA:s laguppställning. Den lille teknikern slog till med ett blixtsnabbt hattrick när laget vände 0-1 till 4-1 mot ett decimerat Ronneby i lördags.
I Nosaby återkommer glädjande nog trion Mattias Dawood, Björn Persson och Andreas Dahlbom. Björn hade kunnat spela med en gipsad fot, så sugen är han på att täppa till truten på sina forna lagkamrater. Detsamma gäller för David Winnberg, som med största sannolikhet finns med i startelvan på nytt efter en finfin prestation mot Lyckeby. Saknas gör avstängde Tim Hansson och långtidsskadade Claes Olofsson.
Ett kort men kärnfullt inlägg om läget inför det heta majderbyt. 15.00 på Ädlavallen blåses det igång för spel - be there or beware!
Martin & Martin
Tsilfidis och Fülop alltså. Två av mina personliga hjältar denna oerhört späckade idrottshelg. På torsdagsträningen sa jag till Kalle Rydhög att vi hade ett fruktansvärt avgörande veckoslut framför oss, av tre anledningar. Som nosabyiter förstås. Men också som finalrusiga handbollsanhängare och svårt plågade Arsenal-supportrar. Vi bryter ner den fullmatade helgen, där jag och Kalle fick nöja oss med två "rätt" av tre möjliga, i tre delar och sammanfattar i kronologisk ordning.
Vägskälsmatchen i division 3 sydöstra mellan tabellfyran Nosaby och tabelltrean Lyckeby spelades på ett vind- och regnpinat Wallbjörka inför uppskattningsvis 30 tappra åskådare. Flertalet av våra mest lojala fans satt troligen på ett Öresundståg med destination Hyllie vid det laget. Och det var synd om dem, för Nosabajen bjöd på en finfin första halvlek - vår tveklöst bästa för säsongen. Med vinden i ryggen rullade vi boll med högt tempo och bra rörelse, vilket också var unga Lyckebys melodi. Ett lovande lagbygge med ambitionen att hålla bollen på gräset och med en medelålder som inte kan ligga särskilt högt över 20.
Trots hemmalagets spelövertag var det gästerna från Blekinge som spräckte målnollan, när de utnyttjade en felpassning på Nosabys planhalva och väggade sig fram till ett snabbt och distinkt avslut - otagbart för Jörgen Bengtsson. Men repliken lät inte vänta på sig särskilt länge. Martin Tsilfidis hittade den ständigt djupledslöpande Jonathan Cederholm och i fritt läge rundade han behärskat den utrusande målvakten och rullade in 1-1 i en och samma manöver. Mycket snyggt.
Med vinden i ansiktet i andra halvlek sjönk spelkvaliteten något och det var Lyckeby som under långa perioder styrde och ställde. Men Nosaby såg istället till att vara tillräckligt effektiva. Halvleken var bara ett par minuter gammal när Martin Tsilfidis skar in från sin högerkant och skickade iväg ett skott som seglade in i det bortre krysset - en nästintill exakt kopia av målet han gjorde på IFK Hässleholm i Fjälkinge under försäsongen. Och trots Lyckebys stora bollinnehav uteblev de heta kvitteringschanserna. NIF spelade kompromisslöst försvarsspel matchen igenom och även om gästernas unga spelare rullade boll med finess och tanke, så förlorade de definitivt den fysiska kampen.
Det nykomponerade innermittfältet, med Tim Hansson som städgumma, David Winnberg som kreativ dynamo och Jonathan Cederholm som outtröttlig allt-i-allo, fungerade klockrent och enda smolket i glädjebägaren var Tims sena utvisning, där han feltajmade en glidtackling och domaren halade upp det röda kortet utan att tveka. Färgen på kortet kan definitivt diskuteras, men tacklingen är sen och snett bakifrån, samtidigt som smällen tog illa på lyckebyspelaren. Olyckligt för Tim förstås, som annars gör en helgjuten insats, att missa derbyt mot rivalen och tidigare klubbadressen i Vånga.
Även David Mellander, som gjorde sin första start sedan premiären mot Sillhövda, gjorde en prickfri match som högerback mot Lyckebys duktige vänsterytter. Mellander och Winnberg visar att de vill vara med och fajtas om platserna i startelvan framöver, samtidigt som trion Andreas Dahlbom, Björn Persson och Mattias Dawood återkommer till derbyt på Ädlavallen på lördag. Angenäma bekymmer för Frank och Messer med andra ord.
Mäktiga derbybilder från bromöllamatchen den 27 april - fotograf Kerstin Ohlsson. Vid tillfälle tänker jag slänga upp ett fylligt fotoalbum på Facebook.
Förhoppningen att följa upp avancemanget till kvalplats för Bajen med ett osannolikt SM-guld för IFK Kristianstad grusades tyvärr efter bara några minuters spel i Malmö Arena. Erfarna IK Sävehof klädde av de räddhågsna IFK-spelarna och finalen blev aldrig ens spännande. Undantaget: Lars Möller-Madsen! Femton mål för det förlorande laget i en SM-final är inget annat än sjukt imponerande, men på samma gång är det såklart ett stort bekymmer för Ola Lindgren och co.
Trots utskåpningen var det en mäktig känsla att vara IFK-supporter i Hyllie. Halva Kristianstad var på plats och arenan badade i ett gigantiskt brandgult hav, med små gulsvarta och vinröda klickar som enda undantag. Stämningen var minst lika elektrisk som under rysarsemifinalerna mot Guif, trots den ojämna matchen. Ola Svärd, Macke Magnusson, Adde Johansson, Jonas Bladh med flera såg till att bygga upp en magisk känsla redan på tåget söderut och sällan har man väl sett så många lokalbekanta ansikten på en plats utanför Kristianstad. Det är definitivt ett spektakel man kan vänja sig vid att få uppleva varje år.
Och Arsenal då? Tja, striden om tredjeplatsen i England kom förstås i skymundan på grund av den osannolikt dramatiska guldstriden. Men eftersom det kändes som pest eller kolera om bucklan skulle hamna på den röda eller ljusblå sidan av Manchester, valde jag att fokusera på händelseutvecklingen på The Hawthorns denna söndagseftermiddag. Man har hunnit vänja sig vid miserabla säsongsavslutningar vid det här laget. Säsongsavslutningar som resulterat i sura fjärdeplatser, som i sin tur inneburit kvalfyllda kvalmatcher för att säkra Champions League-spel. Men den här gången hade vi åtminstone allt i egna händer och det började ju så lovande när Yossi Benayoun rullade in 1-0 per omgående. Men glädjen vändes snart till katastrof och till slut krävdes det en darrig och onykter (?) ungersk målvakt för att vi skulle få fira Saint Totteringham's Day för sextonde året i följd. Martin Fülop - true Arsenal legend.
Ny derbyvecka, nya tag. Låt oss avsluta med några sköna citat och ännu en djurisk kontaktannons signerad David Mårtensson.
DAGENS CITAT
"Jag såg videon din bror hade gjort. Hoppas du går vidare." - lördagens huvuddomare Edin Kahrimanovic vill se Stoffe Svensson som EM-korrespondent
"Jag har nog käkat tournedos för en hel livstid." - Macke Magnusson skämdes inte för sig när han som obehörig gäst tog sig in i VIP-logen bakom kulisserna på Malmö Arena och försåg sig av läckerheterna vid buffén, bredvid handbollsstorheter som Stefan Lövgren och Tomas Axnér
"Buuuuuuuuuuuuuuuu!!!!!!!!" - Christoffer Sandberg, tre decimeter från Tobias Arens öra, när han fick syn på Guifs bombkastare och hans svinige vapendragare Mattias Zachrisson på tågperrongen i Hyllie efter finalen
Kattungarna på bilden är fjolårets modell, men nu finns det tre färska varianter som bortskänkes till hugade spekulanter. Är du intresserad får du handla snabbt, annars vet man aldrig vilket öde som väntar de små liven...
Vägskälsmatchen i division 3 sydöstra mellan tabellfyran Nosaby och tabelltrean Lyckeby spelades på ett vind- och regnpinat Wallbjörka inför uppskattningsvis 30 tappra åskådare. Flertalet av våra mest lojala fans satt troligen på ett Öresundståg med destination Hyllie vid det laget. Och det var synd om dem, för Nosabajen bjöd på en finfin första halvlek - vår tveklöst bästa för säsongen. Med vinden i ryggen rullade vi boll med högt tempo och bra rörelse, vilket också var unga Lyckebys melodi. Ett lovande lagbygge med ambitionen att hålla bollen på gräset och med en medelålder som inte kan ligga särskilt högt över 20.
Trots hemmalagets spelövertag var det gästerna från Blekinge som spräckte målnollan, när de utnyttjade en felpassning på Nosabys planhalva och väggade sig fram till ett snabbt och distinkt avslut - otagbart för Jörgen Bengtsson. Men repliken lät inte vänta på sig särskilt länge. Martin Tsilfidis hittade den ständigt djupledslöpande Jonathan Cederholm och i fritt läge rundade han behärskat den utrusande målvakten och rullade in 1-1 i en och samma manöver. Mycket snyggt.
Med vinden i ansiktet i andra halvlek sjönk spelkvaliteten något och det var Lyckeby som under långa perioder styrde och ställde. Men Nosaby såg istället till att vara tillräckligt effektiva. Halvleken var bara ett par minuter gammal när Martin Tsilfidis skar in från sin högerkant och skickade iväg ett skott som seglade in i det bortre krysset - en nästintill exakt kopia av målet han gjorde på IFK Hässleholm i Fjälkinge under försäsongen. Och trots Lyckebys stora bollinnehav uteblev de heta kvitteringschanserna. NIF spelade kompromisslöst försvarsspel matchen igenom och även om gästernas unga spelare rullade boll med finess och tanke, så förlorade de definitivt den fysiska kampen.
Det nykomponerade innermittfältet, med Tim Hansson som städgumma, David Winnberg som kreativ dynamo och Jonathan Cederholm som outtröttlig allt-i-allo, fungerade klockrent och enda smolket i glädjebägaren var Tims sena utvisning, där han feltajmade en glidtackling och domaren halade upp det röda kortet utan att tveka. Färgen på kortet kan definitivt diskuteras, men tacklingen är sen och snett bakifrån, samtidigt som smällen tog illa på lyckebyspelaren. Olyckligt för Tim förstås, som annars gör en helgjuten insats, att missa derbyt mot rivalen och tidigare klubbadressen i Vånga.
Även David Mellander, som gjorde sin första start sedan premiären mot Sillhövda, gjorde en prickfri match som högerback mot Lyckebys duktige vänsterytter. Mellander och Winnberg visar att de vill vara med och fajtas om platserna i startelvan framöver, samtidigt som trion Andreas Dahlbom, Björn Persson och Mattias Dawood återkommer till derbyt på Ädlavallen på lördag. Angenäma bekymmer för Frank och Messer med andra ord.
Mäktiga derbybilder från bromöllamatchen den 27 april - fotograf Kerstin Ohlsson. Vid tillfälle tänker jag slänga upp ett fylligt fotoalbum på Facebook.
Förhoppningen att följa upp avancemanget till kvalplats för Bajen med ett osannolikt SM-guld för IFK Kristianstad grusades tyvärr efter bara några minuters spel i Malmö Arena. Erfarna IK Sävehof klädde av de räddhågsna IFK-spelarna och finalen blev aldrig ens spännande. Undantaget: Lars Möller-Madsen! Femton mål för det förlorande laget i en SM-final är inget annat än sjukt imponerande, men på samma gång är det såklart ett stort bekymmer för Ola Lindgren och co.
Trots utskåpningen var det en mäktig känsla att vara IFK-supporter i Hyllie. Halva Kristianstad var på plats och arenan badade i ett gigantiskt brandgult hav, med små gulsvarta och vinröda klickar som enda undantag. Stämningen var minst lika elektrisk som under rysarsemifinalerna mot Guif, trots den ojämna matchen. Ola Svärd, Macke Magnusson, Adde Johansson, Jonas Bladh med flera såg till att bygga upp en magisk känsla redan på tåget söderut och sällan har man väl sett så många lokalbekanta ansikten på en plats utanför Kristianstad. Det är definitivt ett spektakel man kan vänja sig vid att få uppleva varje år.
Och Arsenal då? Tja, striden om tredjeplatsen i England kom förstås i skymundan på grund av den osannolikt dramatiska guldstriden. Men eftersom det kändes som pest eller kolera om bucklan skulle hamna på den röda eller ljusblå sidan av Manchester, valde jag att fokusera på händelseutvecklingen på The Hawthorns denna söndagseftermiddag. Man har hunnit vänja sig vid miserabla säsongsavslutningar vid det här laget. Säsongsavslutningar som resulterat i sura fjärdeplatser, som i sin tur inneburit kvalfyllda kvalmatcher för att säkra Champions League-spel. Men den här gången hade vi åtminstone allt i egna händer och det började ju så lovande när Yossi Benayoun rullade in 1-0 per omgående. Men glädjen vändes snart till katastrof och till slut krävdes det en darrig och onykter (?) ungersk målvakt för att vi skulle få fira Saint Totteringham's Day för sextonde året i följd. Martin Fülop - true Arsenal legend.
Ny derbyvecka, nya tag. Låt oss avsluta med några sköna citat och ännu en djurisk kontaktannons signerad David Mårtensson.
DAGENS CITAT
"Jag såg videon din bror hade gjort. Hoppas du går vidare." - lördagens huvuddomare Edin Kahrimanovic vill se Stoffe Svensson som EM-korrespondent
"Jag har nog käkat tournedos för en hel livstid." - Macke Magnusson skämdes inte för sig när han som obehörig gäst tog sig in i VIP-logen bakom kulisserna på Malmö Arena och försåg sig av läckerheterna vid buffén, bredvid handbollsstorheter som Stefan Lövgren och Tomas Axnér
"Buuuuuuuuuuuuuuuu!!!!!!!!" - Christoffer Sandberg, tre decimeter från Tobias Arens öra, när han fick syn på Guifs bombkastare och hans svinige vapendragare Mattias Zachrisson på tågperrongen i Hyllie efter finalen
Kattungarna på bilden är fjolårets modell, men nu finns det tre färska varianter som bortskänkes till hugade spekulanter. Är du intresserad får du handla snabbt, annars vet man aldrig vilket öde som väntar de små liven...
Hela Sverige stannar
Lite skönt perspektiv efter det pinsamma uppträdandet på Österås i fredags. Min vansinnigt talangfulle bror Sebastian Svensson - geniet bakom nosabyvideon, ni vet - har varit i farten igen. Inte så illa, eller hur?
Hjälp gärna till med kampanjen att sprida videon på facebook, gilla, dela och allt vad det nu kan tänkas kallas, redan idag! Vill du rösta på videon på Svenska Spels facebooksida går det förstås utmärkt och det hade gjort mig mäkta stolt och glad. Klicka på länken, klicka på "Ansökningar" och leta upp bidrag nummer 276. Tack!
Mer om allt, kanske till och med lite sköna spetsfundigheter (som Andreas Jemn efterlyste), kommer senare under veckan.
Håll ut!
Memory Lane
Det är fortfarande svårt att drömma sig tillbaka till fredagen den 27 april 2012 utan att spricka upp i ett enda brett leende. Derbysegern har redan etsat sig fast på näthinnan som ett kärt gammalt minne - ett sådant man kanske till och med plockar fram som morfar eller farfar på ålderdomshemmet när man känner sig nödgad att imponera på de vetgiriga barnbarnen. "Jo minsann, det blåstes fyra straffar den kvällen. En grabb vid namn Fredrik, han kunde skjuta straffar han! Alltid stenhårt mitt i mål. Och en annan, Andreas tror jag visst han hette, hoppade minsann högre än Bromöllas målvakt och nickade in bollen. Kan ni tänka er ett sånt hopp? Makalöst spänstig var han! Och Bromöllas lagledare - jag tror han kallades Kå-E - han brukade sitta naken på en sten i en å inför derbymatcherna han, kan ni tänka er?".
Något åt det hållet. Känner att jag blir en riktigt trollbindande historieberättare inför mina andäktigt lyssnande barnbarn, som alla naturligtvis kommer lira för Nosabajen. Alla andra alternativ är uteslutna. Och vem vet, kanske får de Jörgen Bengtsson som lagkamrat om han får hålla sig skadefri.
Apropå vackra fotbollsminnen. I september 2006, bara veckor efter att Nosaby IF firat 50 år som klubb, säkrade seniorerna det allra första avancemanget till division 3 i föreningens historia. Den unika tilldragelsen ägde rum på Österås IP, på exakt samma mark och mot exakt samma motståndare som vi ställs mot nu på fredag. Hässleholms IF slogs tillbaka med övertygande 4-1 den gången och sedan dess har vi aldrig stött på varandra i seriesammanhang.
Trogen supportertrojka firar avancemanget på Österås 2006. Persson, Wändal och Stjärnkvist.
HIF tillhör en av förhandsfavoriterna till seriesegern i division 3 sydöstra Götaland. Man har dock inlett trevande - premiärsegern mot Bromölla har följts upp med ett kryss mot VMA och nu senast en skrällförlust borta mot Lyckeby med hela 3-0. Nu blir det säkerligen en svårknäckt nöt för formstarka Nosaby ändå. De grönklädda hässleholmarna brukar spela publikfriande, innovativ och fartfylld fotboll. Deras gräsmatta ska tydligen vara undermålig, vilket förstås är trist och knappast något som gynnar varken oss eller HIF, men det är bara att bita ihop och spela efter de yttre förutsättningar som bjuds.
I Nosaby är skadeläget oförändrat jämfört med hur truppen såg ut i derbyt. Fyra raka hade smakat mumma och vi hoppas en stor skara nosabyitiska fans åker västerut för att stötta oss i halvderbyt på fredag. Vem vet, kanske får vi ännu ett klassiskt nosabyögonblick att sätta in på minnesbanken. 19.00 är det avspark.
NOTERBART
# Efter många om och men har undertecknad och Johan Ström (vi bor 75 meter från varandra) äntligen lyckats synka våra fullmatade kalendrar för en överlämning av ett hett eftertraktat usb-minne. På detta finns bildskatten från lagfesten i mars, då en hel flock oinvigda och nervösa spelarstackare välkomnades in i NIF-familjen. Nedan följer ett litet axplock, men på klubbens facebook-sida finns ett betydligt mastigare urval. Check 'em out!
Kommer man från VMA får man räkna med specialbehandling vid inkilningen...
Ai Se Eu Te Pego
B.F.F.
Tre raka!
Något åt det hållet. Känner att jag blir en riktigt trollbindande historieberättare inför mina andäktigt lyssnande barnbarn, som alla naturligtvis kommer lira för Nosabajen. Alla andra alternativ är uteslutna. Och vem vet, kanske får de Jörgen Bengtsson som lagkamrat om han får hålla sig skadefri.
Apropå vackra fotbollsminnen. I september 2006, bara veckor efter att Nosaby IF firat 50 år som klubb, säkrade seniorerna det allra första avancemanget till division 3 i föreningens historia. Den unika tilldragelsen ägde rum på Österås IP, på exakt samma mark och mot exakt samma motståndare som vi ställs mot nu på fredag. Hässleholms IF slogs tillbaka med övertygande 4-1 den gången och sedan dess har vi aldrig stött på varandra i seriesammanhang.
Trogen supportertrojka firar avancemanget på Österås 2006. Persson, Wändal och Stjärnkvist.
HIF tillhör en av förhandsfavoriterna till seriesegern i division 3 sydöstra Götaland. Man har dock inlett trevande - premiärsegern mot Bromölla har följts upp med ett kryss mot VMA och nu senast en skrällförlust borta mot Lyckeby med hela 3-0. Nu blir det säkerligen en svårknäckt nöt för formstarka Nosaby ändå. De grönklädda hässleholmarna brukar spela publikfriande, innovativ och fartfylld fotboll. Deras gräsmatta ska tydligen vara undermålig, vilket förstås är trist och knappast något som gynnar varken oss eller HIF, men det är bara att bita ihop och spela efter de yttre förutsättningar som bjuds.
I Nosaby är skadeläget oförändrat jämfört med hur truppen såg ut i derbyt. Fyra raka hade smakat mumma och vi hoppas en stor skara nosabyitiska fans åker västerut för att stötta oss i halvderbyt på fredag. Vem vet, kanske får vi ännu ett klassiskt nosabyögonblick att sätta in på minnesbanken. 19.00 är det avspark.
NOTERBART
# Efter många om och men har undertecknad och Johan Ström (vi bor 75 meter från varandra) äntligen lyckats synka våra fullmatade kalendrar för en överlämning av ett hett eftertraktat usb-minne. På detta finns bildskatten från lagfesten i mars, då en hel flock oinvigda och nervösa spelarstackare välkomnades in i NIF-familjen. Nedan följer ett litet axplock, men på klubbens facebook-sida finns ett betydligt mastigare urval. Check 'em out!
Kommer man från VMA får man räkna med specialbehandling vid inkilningen...
Ai Se Eu Te Pego
B.F.F.
Tre raka!
Straffsparksvallen
Underbar känsla att vakna upp i morse (läs: eftermiddag), om än gravt bakfull, med en totalrättvis derbyseger i ryggen. Fyra straffar i en och samma match hör sannerligen inte till vanligheterna, men så blev utfallet i fredagens heta drabbning på Nya Wallbjörka. Två vardera tilldömdes vi och Bromölla, varav tre gick i mål. Straffarna i sig är inte mycket att orda om, jag tycker nog att samtliga är korrekt dömda, men det de flesta på arenan irriterade sig över var de situationer som uppstod sekunderna före Bromölla tilläts ta sig in i Nosabys straffområde.
Innan första straffen nickskarvade Kim Thörnberg bollen ut över sidlinjen. Varenda människa på Wallbjörka förväntade sig ett nosabyinkast, men domartrion ville annorlunda och det snabbt kastade inkastet ledde fram till den straff som Andreas Emanuelsson rullade in till 1-1. Före den andra straffen vill jag, självklart med mina blåfärgade glasögon, hävda att Fredrik Persson ska ha en frispark när han krokas upp av Bromöllas högerback vid mittlinjen. Men domaren låter spelet fortgå och tio sekunder senare studsar ett inlägg upp på David Mårtenssons arm och domaren Fredrik Klitte pekar på straffpunkten på nytt. Än en gång stegar Emanuelsson fram och lägger bollen kyligt i samma hörn som vid den första elvameterssparken - 2-2.
Domaren Klitte har dömt oss vid ett flertal tillfällen förut och han är normalt en mycket duktig domare med full koll på läget. Men just igår tappade han tidigt initiativet över matchen och det kändes som han ständigt behövde kompensera åt båda hållen med märkliga domslut. Det skulle vara kul att få veta vilka synpunkter domarkontrollant Jimmie Andersson hade efter slutsignalen.
Skit samma. Det viktigaste var trots allt att Bromölla inte mäktade med fler mål än just straffmålen och att Nosaby istället prickade in tre. Det första knoppade Andreas Dahlbom in redan efter fem minuters spel när han nådde högre än Max-Ludwig Gustafsson på Fredrik Perssons fina hörna. Vi pratade före matchen om bromöllakeeperns akilleshäl i luftrummet och det gav utdelning direkt. Kalle Rydhög fick chansen att replikera på Bromöllas straffkvittering, men hans straff var svagt placerad och Gustafsson kunde tippa till hörna.
Rydhög skulle dock få sin välförtjänta revansch, när han prickade in 2-1 från nära håll efter en riktig viljeprestation. Och i andra halvlek rivstartade NIF. Jonathan Cederholm slalomåkte in i Bromöllas straffområde, men när han skulle ta sig förbi sista utposten innan målvakten fälldes han av Per Brynolfsson. Solklar straff. Fredrik Persson stegade fram och krutade in 3-2, vilket alltså blev slutresultatet.
En vanlig syn i fredagsderbyt - tre nosabyiter runt en ensam svartvit stackare.
En stor eloge till samtliga hemmaspelare, jag tycker vi var överlägsna på varje position. Även om vi precis som i de två inledande omgångarna blir väl passiva när vi leder matchen i andra halvlek, var det egentligen aldrig någon fara på taket. Jörgen Bengtsson gjorde ett misstag på hela matchen när han tappade en hörna, men revanscherade sig sekunden senare med en svettig reflexräddning. Mattias Dawood hade full kontroll på Kassoma Mawana, som sällan kom någonvart med sina fruktade kantlöpningar. Extra glädjande var att vårt centrala mittfält gjorde en helgjuten insats. Björn Persson och Jonathan Cederholm var överallt och städade, vilket man varvade med behärskade offensiva passningar. Andreas Dahlbom sprang sin vana trogen ända in i kaklet innan han bytte ut sig själv på grund av kramp. Fredrik Persson, som tog klivet in i mitten efter Dahlbom utgått, trotsade sina egna krampkänningar i tjugo minuter och var nere vid varenda hörnflagga och vann boll åt sitt Nosaby.
En mycket välförtjänt och välkommen trepoängare efter flera års derbytorka hemma på Wallbjörka. Nosabajen har inlett säsongen med tre raka segrar och enligt oraklet Julle, som brukar ha pejl på det mesta i resultatväg, har vi inte haft motsvarande startsvit sedan säsongen vi vann femman 1999. Det finns förstås ingen anledning att börja sväva bland molnen på grund av detta, men eftersom vi av tradition är ett höstlag känns det extra skönt att ha fått en fin skjuts in i årets serie.
Vi tar dock en match i taget. Nitton omgångar återstår och i nästa väntar uppskrivna Hässleholms IF (som tidigare idag föll borta mot Lyckeby med klara 3-0), som liksom vi besegrade Bromölla med uddamålet. Halvderbyt spelas på fredag, 19.00 på Österås.
Är det bara jag, eller känns det inte besynnerligt att Kristianstadsbladet väljer att INTE skicka en reporter till helgens hetaste match i den lokala fotbollen? En sketen bild var allt vi fick. Illa.
Nåja, vi är bygdens derbykungar!
DAGENS CITAT
"Det är ju fredagskväll på Wallbjörka!" - Messer sammanfattar känslan två minuter före avspark och NIF fortsätter trivas med fredagsmatcher på hemmaborgen
"Då konstaterar vi att Hammarby tagit ledningen borta mot Brage med 2-0." - söderkisen Micke "Blomman" Blomgren axlade Lennart Kärrbergs speakermantel med den äran
DAGENS REPLIKSKIFTE
"Hur tänkte du inför andra straffen, trodde du han skulle byta hörn?" - Fredrik Persson
"Nej, jag kom inte ihåg i vilket hörn han slog den första." - guldfiskminne på Jörgen Bengtsson
NOTERBART
# Måndagens träning är flyttad till 17.00 på grund av det efterföljande Valborgs-firandet på Wallbjörka. Där ska minst tio nosabyseniorer finnas med som funktionärer, så räkna med ett par timmars extra tjänstgöring efter träningen.
# 273 betalande åskådare var lite av en besvikelse. Kanske lockade grillen och Let's Dance mer än division 3-derby, men förhoppningsvis hittar publiken till Wallbjörka om resultaten fortsätter trilla in i den här stilen
Innan första straffen nickskarvade Kim Thörnberg bollen ut över sidlinjen. Varenda människa på Wallbjörka förväntade sig ett nosabyinkast, men domartrion ville annorlunda och det snabbt kastade inkastet ledde fram till den straff som Andreas Emanuelsson rullade in till 1-1. Före den andra straffen vill jag, självklart med mina blåfärgade glasögon, hävda att Fredrik Persson ska ha en frispark när han krokas upp av Bromöllas högerback vid mittlinjen. Men domaren låter spelet fortgå och tio sekunder senare studsar ett inlägg upp på David Mårtenssons arm och domaren Fredrik Klitte pekar på straffpunkten på nytt. Än en gång stegar Emanuelsson fram och lägger bollen kyligt i samma hörn som vid den första elvameterssparken - 2-2.
Domaren Klitte har dömt oss vid ett flertal tillfällen förut och han är normalt en mycket duktig domare med full koll på läget. Men just igår tappade han tidigt initiativet över matchen och det kändes som han ständigt behövde kompensera åt båda hållen med märkliga domslut. Det skulle vara kul att få veta vilka synpunkter domarkontrollant Jimmie Andersson hade efter slutsignalen.
Skit samma. Det viktigaste var trots allt att Bromölla inte mäktade med fler mål än just straffmålen och att Nosaby istället prickade in tre. Det första knoppade Andreas Dahlbom in redan efter fem minuters spel när han nådde högre än Max-Ludwig Gustafsson på Fredrik Perssons fina hörna. Vi pratade före matchen om bromöllakeeperns akilleshäl i luftrummet och det gav utdelning direkt. Kalle Rydhög fick chansen att replikera på Bromöllas straffkvittering, men hans straff var svagt placerad och Gustafsson kunde tippa till hörna.
Rydhög skulle dock få sin välförtjänta revansch, när han prickade in 2-1 från nära håll efter en riktig viljeprestation. Och i andra halvlek rivstartade NIF. Jonathan Cederholm slalomåkte in i Bromöllas straffområde, men när han skulle ta sig förbi sista utposten innan målvakten fälldes han av Per Brynolfsson. Solklar straff. Fredrik Persson stegade fram och krutade in 3-2, vilket alltså blev slutresultatet.
En vanlig syn i fredagsderbyt - tre nosabyiter runt en ensam svartvit stackare.
En stor eloge till samtliga hemmaspelare, jag tycker vi var överlägsna på varje position. Även om vi precis som i de två inledande omgångarna blir väl passiva när vi leder matchen i andra halvlek, var det egentligen aldrig någon fara på taket. Jörgen Bengtsson gjorde ett misstag på hela matchen när han tappade en hörna, men revanscherade sig sekunden senare med en svettig reflexräddning. Mattias Dawood hade full kontroll på Kassoma Mawana, som sällan kom någonvart med sina fruktade kantlöpningar. Extra glädjande var att vårt centrala mittfält gjorde en helgjuten insats. Björn Persson och Jonathan Cederholm var överallt och städade, vilket man varvade med behärskade offensiva passningar. Andreas Dahlbom sprang sin vana trogen ända in i kaklet innan han bytte ut sig själv på grund av kramp. Fredrik Persson, som tog klivet in i mitten efter Dahlbom utgått, trotsade sina egna krampkänningar i tjugo minuter och var nere vid varenda hörnflagga och vann boll åt sitt Nosaby.
En mycket välförtjänt och välkommen trepoängare efter flera års derbytorka hemma på Wallbjörka. Nosabajen har inlett säsongen med tre raka segrar och enligt oraklet Julle, som brukar ha pejl på det mesta i resultatväg, har vi inte haft motsvarande startsvit sedan säsongen vi vann femman 1999. Det finns förstås ingen anledning att börja sväva bland molnen på grund av detta, men eftersom vi av tradition är ett höstlag känns det extra skönt att ha fått en fin skjuts in i årets serie.
Vi tar dock en match i taget. Nitton omgångar återstår och i nästa väntar uppskrivna Hässleholms IF (som tidigare idag föll borta mot Lyckeby med klara 3-0), som liksom vi besegrade Bromölla med uddamålet. Halvderbyt spelas på fredag, 19.00 på Österås.
Är det bara jag, eller känns det inte besynnerligt att Kristianstadsbladet väljer att INTE skicka en reporter till helgens hetaste match i den lokala fotbollen? En sketen bild var allt vi fick. Illa.
Nåja, vi är bygdens derbykungar!
DAGENS CITAT
"Det är ju fredagskväll på Wallbjörka!" - Messer sammanfattar känslan två minuter före avspark och NIF fortsätter trivas med fredagsmatcher på hemmaborgen
"Då konstaterar vi att Hammarby tagit ledningen borta mot Brage med 2-0." - söderkisen Micke "Blomman" Blomgren axlade Lennart Kärrbergs speakermantel med den äran
DAGENS REPLIKSKIFTE
"Hur tänkte du inför andra straffen, trodde du han skulle byta hörn?" - Fredrik Persson
"Nej, jag kom inte ihåg i vilket hörn han slog den första." - guldfiskminne på Jörgen Bengtsson
NOTERBART
# Måndagens träning är flyttad till 17.00 på grund av det efterföljande Valborgs-firandet på Wallbjörka. Där ska minst tio nosabyseniorer finnas med som funktionärer, så räkna med ett par timmars extra tjänstgöring efter träningen.
# 273 betalande åskådare var lite av en besvikelse. Kanske lockade grillen och Let's Dance mer än division 3-derby, men förhoppningsvis hittar publiken till Wallbjörka om resultaten fortsätter trilla in i den här stilen
